Högstadiet.
När jag gick på högstadiet så var jag inte något vidare cool. Problemet var att jag trodde att jag var det (samtidigt som jag var jävligt osäker). Idag så tycker jag att det knappt finns något mer roande än att tänka tillbaka på sjukliga jag på högstadiet. Ett av mina bättre (kanske mitt bästa) minne från denna period tänkte jag dela med mig av.
När jag gick i nian körde jag moped. Det var en blålila moped som hete dr big (JAA!). Alla killar som gick i min skola hade moped och snusade, och kanske hälften av alla tjejer hade moped och platinablonderat hår (inte nödvändigtviss i en kombo). Då var man cool förstår ni. Om man hade moped fick man parkera på en speciell parkering på skolgården. Det fanns inget som slog känslan av att komma till skolan fem minuter försent och svänga in på den där parkeringen och sedan komma in i klassrummet osandes av bensin.
En dag kom polisen till skolan, de omringade mopederna med polistejp och alla med mopeder blev ombädda att ta med sig nyklarna till sina ögonstenar och komma till lärarrummet. Där möttes man av poliser som tog in en i ett litet rum där man fick räcka över nycklarna och berätta vilken moped som var ens egna. Man fick sedan sitta kvar i rummet med en polis medans några andra poliser gick ut och testkörde mopeden och kollade om den var trimmad. Jag klarade mig, och när jag fick tillbaka nycklarna sprang jag ut på skolgården för att se spektaklet. En av mina klasskompisar vi kan kalla honom M, och en av hans kompisar som vi kan kalla J stod på skolgården och såg oroliga ut. Ms mopped stod nämligen där inramad av tejp, M hade inte lämnat in nycklarna eller gått till lärarrummet, Ms moppe var trimmad. Så nu stod J och M och gjorde upp en plan hur de skulle kunna föra bort Ms moped utan att polisen skulle märka. Så här gick det till:
Mitt på skolgården stod en polisbil, med poliser i, en polis testkörde och en var i lärarrummet. M och J gick fram till resten av ungdommarna på skolgården (många killar som själva hade lyckats undvika att moppen hamnade inanför tejpen eller som hade åkt dit). De informerade dem om något och plötsligt så drog sig flocken mot polisbilen och omringade poliserna. De började där ställa fråga efter fråga till poliserna som de glatt svarade på. Under tiden så stod J och höll upp tejpen medans M fort som fan började föra bort moppen, nu uppstod problemet, mopeden startade inte utan J får följa med och knuffa på medans M freneteiskt försöker kicka igång mopeden. Polisen ser nu vad som håller på att hända och springer fort som in i helvete efter M och J som fortfarande försöker att få mopeden att starta, så precis när polisen är nära att komma ikapp dem startar mopeden och J hoppar på och de två åker iväg i en väldans fart.
M var livrädd i flera dagar efteråt att polisen skulle få reda på att det var han. Vad jag vet blev det aldrig några följder på det hela. Mer en att M och J blev förklarade som hjältar.
To next time, Aloha
När jag gick i nian körde jag moped. Det var en blålila moped som hete dr big (JAA!). Alla killar som gick i min skola hade moped och snusade, och kanske hälften av alla tjejer hade moped och platinablonderat hår (inte nödvändigtviss i en kombo). Då var man cool förstår ni. Om man hade moped fick man parkera på en speciell parkering på skolgården. Det fanns inget som slog känslan av att komma till skolan fem minuter försent och svänga in på den där parkeringen och sedan komma in i klassrummet osandes av bensin.
En dag kom polisen till skolan, de omringade mopederna med polistejp och alla med mopeder blev ombädda att ta med sig nyklarna till sina ögonstenar och komma till lärarrummet. Där möttes man av poliser som tog in en i ett litet rum där man fick räcka över nycklarna och berätta vilken moped som var ens egna. Man fick sedan sitta kvar i rummet med en polis medans några andra poliser gick ut och testkörde mopeden och kollade om den var trimmad. Jag klarade mig, och när jag fick tillbaka nycklarna sprang jag ut på skolgården för att se spektaklet. En av mina klasskompisar vi kan kalla honom M, och en av hans kompisar som vi kan kalla J stod på skolgården och såg oroliga ut. Ms mopped stod nämligen där inramad av tejp, M hade inte lämnat in nycklarna eller gått till lärarrummet, Ms moppe var trimmad. Så nu stod J och M och gjorde upp en plan hur de skulle kunna föra bort Ms moped utan att polisen skulle märka. Så här gick det till:
Mitt på skolgården stod en polisbil, med poliser i, en polis testkörde och en var i lärarrummet. M och J gick fram till resten av ungdommarna på skolgården (många killar som själva hade lyckats undvika att moppen hamnade inanför tejpen eller som hade åkt dit). De informerade dem om något och plötsligt så drog sig flocken mot polisbilen och omringade poliserna. De började där ställa fråga efter fråga till poliserna som de glatt svarade på. Under tiden så stod J och höll upp tejpen medans M fort som fan började föra bort moppen, nu uppstod problemet, mopeden startade inte utan J får följa med och knuffa på medans M freneteiskt försöker kicka igång mopeden. Polisen ser nu vad som håller på att hända och springer fort som in i helvete efter M och J som fortfarande försöker att få mopeden att starta, så precis när polisen är nära att komma ikapp dem startar mopeden och J hoppar på och de två åker iväg i en väldans fart.
M var livrädd i flera dagar efteråt att polisen skulle få reda på att det var han. Vad jag vet blev det aldrig några följder på det hela. Mer en att M och J blev förklarade som hjältar.
To next time, Aloha
Skriv FFS!
Trackback
